Utan bevis kan man inte döma henne för mord. Däremot var hon ansvarig läkare för barnet och därmed också gruppen som skötte barnet. Hon är väl dämed inte fullt oskyldig till vållande till barnets död.

Om de här föräldrarna inte var närvarande när barnet dog ställer jag mig frågande till att den här läkaren inte i förväg beredde föräldrarna på utgången, så att de var införstådda och hade möjlighet att finnas där och kunde ta farväl av barnet. Tanken kommer ju att då kanske det här barnet hade fortsatt leva (om man inte hjälpte det över gränsen).

Barnets föräldrar tycks helt glömmas bort. Det är ett oerhört trauma för föräldrarna att först få ett barn som ska ha skadats av sjukhuspersonal vid förlossningen. Sedan dör barnet efter ett par månader på sjukhus. Efter det konstateras vid obduktion att någon injicerat ett läkemedel som ändade barnets liv. Man kan ju inte vänta sig att de här föräldrarna ska visa någon form av tacksamhet.

Monica Nibelius skriver att ”hot mot rättsväsendets representanter är alltid oacceptabelt”. Dessutom skulle jag vilja tillägga (utan att det handlar om just Monica Nibelius fall) att trakasserier FRÅN rättsväsendets representanter är alltid oacceptabelt.

Hon skriver också att hon upplever åklagarna som väldigt målmedvetna i sin strävan att slutföra ärenden. Ja, de är så målmedvetna att det utsätter människor de aldrig träffat eller pratat med för falskt åtal i syfte att få någon fälld i domstol. Det är ett grovt brott. Lika målmedvetna är det när de vill fria skyldiga.

Och domarna då? Domare som bryter mot lagen genom att inte avvisa olaga åtal klarar sig utan någon som helst påföljd.

Jag tror Monica Nebelius har alltför stort förtroende för det svenska rättsväsendet. Det kan skada oskyldiga lika mycket som fälla skyldiga!

Det är mycket jag håller med om. Myndigheter som är tillsatta att granska staten så att den sköter sina åligganden mot befolkningen fungerar bara teoretiskt. De här myndigheterna har sett som sin främsta uppgift att till varje pris fria alla statliga myndigheter från allt ansvar. Det finns de som har avvikande åsikt men varken vill eller kan utsätta sig för den misskreditering det innebär att visa det. Deras möjligheter och karriär är då i fara. Det gäller också de tillsatta i domstolar i andra länder. När deras förordnande är över, är de beroende av att få nya uppgifter i Sverige och det kan bli ett problem om de yttrar något negativt mot den svenska staten.

Eftersom polisen bevisligen i detta ärande underlät att inleda brottsplatsundersökningar i tid, borde givetvis ett skadestånd utebetalas. Men det skulle också innebära ett erkännande att polisen felat och det blir intressant att se om de kan ta på sig det.

Att Ola Sandh avskriver ärendet enligt bedömningen ”att utredning visar att inget brott har begåtts” tål definitivt att ifrågasättas. Då kan han ju tala om vad som hände och då finns det säkert vittnen till det också. Om det var så då hade väl det här ärendet avlöpt på ett helt annat sätt.

Ett barn som blivit så svårt skadat ska ha tillgång till all den hjälp det finns för att kunna återställas. Svenskar finns idag registrerade i ofantligt många register. Men det verkar som det inte räcker! Ska nu sjukvården anmäla indragning av körkort för alla som är så sjuka att de inte förmår att köra bil? Och om de inte innehar ett körkort, ska man placera dem i ett register som hindrar dem från att söka körkortstillstånd?

Vart är egentligen det här samhället på väg?

Jag undvek att anmäla polisen för det här eftersom vår son har en hög statlig befattning. Men när jag efter två år fick bevis för vilka som låg bakom allt anmälde jag dem, men kammaråklagare Ola Sandh (förstås) avskrev det. Då anmälde jag polisen i stället och det gjorde också Länsrätten som fick kännedom om fallet. Länsrätten meddelade mig att de inte hade befogenhet att göra mer men att jag skulle vända mig till JO och JK.

Vad hände sedan? Jo, jag bad polisen om att få bli befriad från Ola Sandh i övriga fall där jag var målsägande och påvisade att Ola Sandh utsatt mig för ett falskt åtal för att få mig fälld i domstol. Då polisanmälde polisen Ola Sandh för grovt tjänstefel. Polisens interna grupp bad riksåklagaren utreda domare som skadat mig genom domvilla. Allt gick till överåklagarna för polismål i Malmö och hör här nu: De såg som sin främsta uppgift att försvara Ola Sandh (som begått grovt lagbrott). När överåklagarna i Malmö tagit sitt beslut går det inte längre att gå vidare till riksåklagarna och dessutom går det heller inte att gå vidare till JO och JK. Där slutar allt i Sverige. Folk säger att det inte finns någon korruption i Sverige och det måste bero på att här har det blivit lagligt.